Susanne @ Graphiken AB

Det är väl lite motsägelsefullt egentligen. Att ett tryckeri sitter och skriver digitala blogginlägg om värdet av det analoga . Om papper. Om tryck. Om att sakta ner. Men samtidigt, det är kanske precis därför det är helt logiskt. @ Graphiken jobbar vi mitt i skärningspunkten mellan två världar. Den digitala, där allt ska gå snabbt, synas direkt och uppdateras i realtid. Och den analoga, där saker tar form fysiskt, får tyngd och faktiskt stannar kvar. Alla vill sticka ut, men få får stanna...

... gör det analogt igen. Varje årsskifte kommer samma sak . Spaningar. Trender. Framtidsord. "2026 blir året då…" och så fyller vi i med AI, tempo, tillväxt, hållbarhet, skalbarhet och allt däremellan. Och ja. Allt det där är viktigt. Men låt oss stanna upp en sekund. Vi pratar mycket om närproducerat . Om hållbarhet . Om att ta ansvar, för miljön, för samhället, för framtiden. Samtidigt ska vi leva. Betala hyror. Driva företag. Ha jobb som faktiskt bär. Drömmar som inte bara är fina ord i...

Jag tror det. Eller snarare, jag vet det. För hur digitala vi än har blivit, så är vi fortfarande människor . Vi tänker, känner, luktar, lyssnar och vi minns sådant som väcker flera sinnen . Det digitala är fantastiskt . Snabbt, smidigt, fullt av möjligheter. Men ibland blir det också… för mycket... budskap, annonser, reels och stories som flyter ihop tills allt bara blir en suddig massa av “mer”. Och där , mitt i allt det, finns det tryckta. En yta du kan känna. En färg som faktiskt...